Dock så har denna dag tyngts av ett tungt besked. Min bästa vän på avdelningen genom åren har lämnat livet. Och jag trodde aldrig att hon skulle lyckas, men även där hade jag fel :'( Alla minnen jag har med henne, allt vi har gjort. Hur vi skrattade, grät, skrek och triggade varandra. Hur vi turades om bältessängen, att vi båda hade klippkort på kirurgakurten. Hur vi "bråkade" om vem som skulle få prata med ssk A och Msk P - dem bästa av alla i personalen. Alla collage vi gjorde. Vilket enormt stöd Du var för mig när jag förlorade Nellie. Och kommer du ihåg när vi åkte till Elgiganten för att jag skulle köpa min första laptop. Hur du blev så nojjg att väktarna skulle ta mig, hehe. Åh vännen jag har den datorn än idag och varje gång jag använder den nu så tänker jag på dig. Jag vet att du har haft det enormt jobbigt, men jag trodde aldrig du skulle lyckas. Jag trodde verkligen att det skulle komma en dag när du blivit fri från dina monster. Åh, älskade vännen. Christine. Det gör så ont. Du fattas mig och du var älskad av många. Nu är du även saknad av många. Jag hoppas du har funnit den ro du behövde. Vila I Frid Christine <3
Published with Blogger-droid v1.7.4