onsdag 31 augusti 2011

Jag lever. Ett år senare!

Jo jag skulle ha bloggat tidigare för idag är en speciell dag. För exakt ett år sedan blev jag utskriven från psyk. Jag har alltså inte varit inlagd på ett år ;) jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva den här dagen men jag hade fel. Jag lever och framför allt, jag mår bättre än på väldigt länge! Om en vecka börjar praktiken. Jag har så mycket FRISKA saker att göra varje vecka så jag hinner inte ha tvättstugan ;) thats cool! Det är även ett år och 8 dagar sen jag skadade mig sist. Jag e så stolt över mig själv!

Dock så har denna dag tyngts av ett tungt besked. Min bästa vän på avdelningen genom åren har lämnat livet. Och jag trodde aldrig att hon skulle lyckas, men även där hade jag fel :'( Alla minnen jag har med henne, allt vi har gjort. Hur vi skrattade, grät, skrek och triggade varandra. Hur vi turades om bältessängen, att vi båda hade klippkort på kirurgakurten. Hur vi "bråkade" om vem som skulle få prata med ssk A och Msk P - dem bästa av alla i personalen. Alla collage vi gjorde. Vilket enormt stöd Du var för mig när jag förlorade Nellie. Och kommer du ihåg när vi åkte till Elgiganten för att jag skulle köpa min första laptop. Hur du blev så nojjg att väktarna skulle ta mig, hehe. Åh vännen jag har den datorn än idag och varje gång jag använder den nu så tänker jag på dig. Jag vet att du har haft det enormt jobbigt, men jag trodde aldrig du skulle lyckas. Jag trodde verkligen att det skulle komma en dag när du blivit fri från dina monster. Åh, älskade vännen. Christine. Det gör så ont. Du fattas mig och du var älskad av många. Nu är du även saknad av många. Jag hoppas du har funnit den ro du behövde. Vila I Frid Christine <3

Published with Blogger-droid v1.7.4

1 kommentar:

Eriiza sa...

Wow, ett helt år, det är riktigt stort!
Och beklagar över din vän som lämnat livet.
Men som du skriver, så har du underbara minnen av henne.
Och jag vet att orden låter löjliga, inga ord räcker till för att trösta.