Vår vän katten!

Hallojs på er. Nu ska jag snart krypa ner för att få några timmars skönhetssömn, men innan fick jag bara lust att skriva ett litet inlägg med fokus på våra 4benta vänner, inte hunden, utan KATTEN! Katten är ju som bekant nog det andra vanligaste husdjuret vi människor har. Vissa påstår att en del är "KATTMÄNNISKOR" och andra "HUNDMÄNNISKOR". Jag har funderat på detta men jag kan faktiskt inte komma fram till i vilket fack jag hamnar. Visst, jag har bara haft katt som husdjur, men det är endast av skälet till att de är lite lättare än hundar. De kostar inte lika mycket som en hund (bortsett från ras-katter som priset kan stiga upp mot 10000 kr), de kräver inte lika mycket uppmärksamhet eller träning som en hund. Man kan lämna de ensamma över en natt utan att de mår dåligt (tristess borträknad...) Min första katt var egentligen inte MIN utan han kom på köpet med min låtsas pappa när jag var ca 10 år. Charlie hette han, kolsvart och den lataste av de lataste, Men jag älskade honom...

Det hände även under min uppväxt att vi "räddade" 2 katter som inte hade nått hem. Mamma och jag döpte de till SMULAN och KATTA. Det visade sig senare att båda var riktigt sjuka (i huvudet men oxå fysiskt). De kräktes, bajsade och kissade precis över allt. Det slutade till sist med att polisen snällt fick avgöra deras framtid, som nog var mycket humanare än att inte göra nått.

Mina EGNA första katter fick jag i min första riktiga foster familj. Först fick jag KIARA, henne såg jag från att hon var 5 dagar gammal. Sen blev det av en slump att jag fick hennes lillasyster när jag flyttade ifrån familjen, hon fick namnet MIXIE. Båda var skölpaddsfärgade och underbara. Tyvärr så kunde jag inte behålla de i slutändan eftersom jag blev flyttad till ett behandlingshem. De flyttade ut till en snäll mentalskötare jag lärt känna via psyk. Vad jag vet idag är att de numera lyssnar till namnen "BLÅBÄR" och "LINGON"!! Och att de lever livet på landet i Värmland!

Strax efter att jag fått min lägenhet där jag bor nu, skaffade jag mina flickor, Nova och Nellie. Kan verkligen säga att de har räddat livet på mig. Tyvärr kunde jag inte rädda Nellies. Hon råkade ut för en olycka för drygt ett år sedan och jag hade inget annat val än att avliva henne. Men jag var med under hennes sista timme. Hon blev 9 månader. Nu bor jag med Nova. Vi har kommit varandra så nära. Vi pratar med varandra (ja, hon svarar mig), vi leker, går promenader och myser i soffan. Hon är min lilla ängel, min prinsessa. Jag älskar henne.

Det jag ville säga med detta inlägg är väl kanske det att jag älskar djur, och om jag verkligen MÅSTE välja om jag e hund eller kattmänniska, ja de blir nog valet katt. Jag gillar denna liknelse:
"Om man ger en hund godis då tänker den: "Vilken snäll matte jag har", men ger man en katt godis tänker den: "Vilken fin katt jag är"...!

Här följer lite bildbevis på hur hopplöst söta våra pälsiga små lejon kan vara!
GODNATT!