Nä kan väl inte påstå att mitt mående är på topp just nu. Men jag saknar min lägenhet så mycket. Och lilla Nova <3 Fick ett litet "break-down" igår när jag förstod att jag inte ens får gå ut med personal... Så det blev nästan rullstol, men jag vägrade, fick halta ner till akuten istället. Mm smart - not, men jag e ingen förnuftig människa när jag mår som jag gör.
Fan, hoppas på att få träffa läkaren idag och att jag lyckas övertala henne att släppa hem mig. Det återstår att se.
Varför känns allt så meningslöst? HATAR min "sjukdom" min diagnos, vill bara få vara normal, som alla andra.
Det e jävligt svårt för mig att hantera min ångest nu, förr hade jag ju hjälp av tusen olika benzo mediciner. Nu e jag totalt utan. Utlämnad och ensam ska jag klara detta, hur fan ska det gå? På nått sätt iaf.
Nu e det strax lunch, sen kaffe, mums.
Vet varken ut eller in, känns det som. Blää
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar