Trött, vill åka hem.

Hmm usch för detta mående. MEN jag vill verkligen komma hem nu. Saknar som sagt min lilla flicka, min lägenhet - ja allt. Om ändå dessa hopplöshetskänslor kunde försvinna. De skrämmer mig enormt. Jag känner verkligen att det inte e nån mening med nått. Jag har svårt att glädjas över saker jag annars skulle vara lyrisk över. Men jag kämpar, släpper inte taget riktigt ännu. Jag e en seg jävel!

Vaknade tidigt idag, redan kl 5.00 och jag kände mig utsövd så det var skönt. Jag längtar efter min säng, mitt täcke, mina kuddar. Snart e det frukost dags men jag har redan fått i mig 2 koppar kaffe, var en snäll personal här som bryggde när jag bad om det. Annars brukar de vara stenhårda på att MAN SKA VÄNTA TILLS FRUKOSTEN SERVERAS.

Jag ska ha läkarsamtal idag också. Jag ska verkligen stå på mig IGEN att jag MÅSTE OCH VILL ÅKA HEM. Vi får väl se vad hon säger, ska ta upp det på morgonsamlingen, att jag vill ha läkarsamtal så fort som möjligt.

Jag verkar vara den enda i hela världen som älskar vädret ute nu. Tycker det e underbart att kunna duscha utan att man känner sig lika äcklig 2 sekunder efter som före. Det e frihet att kunna gå nånstans utan att flyta bort. Det är MYSIGT att kura in sig i en filt och få välja när man vill ha det varmt. Men jag älskar sommaren så klart att jag hoppas att det kommer fler soliga dagar. För jag vill bada mer än vad jag gjort. Men det e ju faktiskt hela augusti kvar, så helt kört kan det ju inte vara.

Nu ska jag gå och äta frukost. Ha det gött, håll tummarna att jag får åka hem idag :)

KRAM