lördag 24 juli 2010

Regnet slår mot fönstret, sådär underbart sövande.

Mmmm, sitter och njuter av det. Jo, faktiskt. Igår när jag var ute kände jag den! Den är här nu. Eller iaf inte långt borta. Vad? HÖSTEN!!! Jo, jag e lessen. Eller nej, JAG e glad men Du kanske blir lessen när jag skriver såhär. Men det e sant. Det LUKTADE HÖST, jätte intensivt igår. Och jag kände den så välbekanta höst kylan oxå. Både igår och idag. Skrämmande och spännande :)

Jag har dock varit helt off idag. Konstigt blurrig i huvudet. Ångest och overklighetskänslor. Men det e väl dags för lite sämre mående såhär lagom till hösten. Jag brukar ju faktiskt bli inlagd vid aug/sep. Inte att jag VILL det. Bara säger att det har blivit så sen 2003... Varför skulle det bli nån skillnad detta år? Jag VILL det, men jag vågar inte TRO att det blir det. Blir bara så satans besviken.

Jag märker att jag blir ovanligt, näst intill farligt trött av mina natt mediciner. Konstigt. Fast det brukar iofs variera. Men så här död på morgonen (förmiddagen) brukar jag inte vara. MEN idag klarade jag mig ifrån att somna om, så jag hoppas på att somna tidigare ikväll. Ska krypa ner snart nu...

Jag skrämmer mig själv hela tiden. Sättet jag tänker, vad jag gör. Vad jag tvingar mina ögon att titta på trots att mitt inre skriker neeeej. Varför? Jag vill inte dra ner mig i skiten. (Och NEJ jag vill inte erkänna att jag redan har gjort det.) Men jag kan inte sluta... Försöker, men något i mig dras till det där makabra, det där hemskaste som finns. Jag straffar mig åter igen. Skadar mig själv. Självskadebeteende i kubik. Fast detta syns inte på utsidan. Är det bättre eller sämre? Jag menar när jag skadar mig så att andra kan se, då har jag oxå fått hjälp innan det e försent. Men det blir ju väldigt svårt för folk att hjälpa mig nu när det inte syns. Asså inte att jag behöver hjälp. Vad för hjälp. Förnekelse. Sabbotage.

Kommer jag kunna få en bra höst? Kommer jag klara av att upprätthålla alla de rutiner som jag så gärna vill ha. Jag mår BÄST av rutiner, men jag klarar aldrig att hålla fast vid de. I början brukar det gå bra. Det e alltid kul i början. Nytt lixom, spännade. Jag hoppas det. Såhär tänker jag nu att mina dagar kommer se ut, ungefär. Kan hända att jag måste flytta på något:
  • MÅNDAG: Kl 10.15-11.45 Grupp terapi Kl 15-16 Jobba med mitt projekt på bibloteket
  • TISDAG: Tvättstuga och städning (och allt som rör de områderna).
  • ONSDAG: Handla
  • TORSDAG: Fritid, nöje, boendestöd m.m
  • FREDAG: Kl ? Individual terapi  Kl 16-17 Jobba med mitt projekt på bibloteket
Sen tillkommer ju alltid massa saker som jag får försöka sprida ut jämnt. Även rutiner runt mat och sovtider behöver planeras. Men det får jag ta separat. Hur faaan ska jag lyckas med de.. Mest maten jag tänker på. Men jag ska ju till vårdcentralen den 2:a augusti för att få hjälp, kanske en gång för alla. Hoppas det. Kan inte hålla på som jag gör. Vill inte hålla på som jag gör. 

När problemet blir till ett tvång och tvånget blir till ett mönster och mönstret inte får en att höja på ögonbrynen. Ja, då är det något som inte stämmer...

Nu ska jag borsta tänderna och sen krypa ner och som sagt, försöka somna i vettig tid för en gångs skull.


Vad tycker ni om min nya header som jag gjort? Blev riktigt nöjd faktiskt ;)

1 kommentar:

Ing-Mari sa...

Visst ska det gå bra för dig!!!!!!!!
Jag har hittat din blogg -av en slump?- och VET hur det kan vara, men jag VET också, att DET GÅR ÖVER!
Du tycks ha en mamma och syster, som stöttar dig, ta vara på dem, men ta också vara på dig själv.

En som gått igenom svårigheter, men övervunnit dem