Gaaaahh, blir galen på mig själv. När jag märker hur människor i internet världen går vidare i sina liv. Startar nya grejjer, bildar familj eller vad det nu e får jag en klump i magen... Jag tror det e en klump av rädsla. Rädsla över att jag aldrig kommer få uppleva alla de där UNDERBARA sakerna. Men VARFÖR tänker jag så? Jag har väl lika stor chans som vem som helst att gifta mig, utbilda mig eller skaffa barn. MÅSTE LÄRA MIG att bara för att det inte sker exakt NU, betyder inte att det e kört...
Men jag får panik. För det känns som om jag skjuter upp allt hela tiden, och jag blir rädd över att jag en dag bara inser att DET ÄR FÖRSENT! Hellre e jag ute i god tid i sånna fall. Men man kan ju inte bara göra saker bara för att tiden rinner i väg, eller? Då kanske det blir fel utbildning eller fel man. Kanske kanske blir det tillsist bra att jag väntar. Men åren flyger förbi, plötsligt sitter jag här och är ålderspensionär och har varken villa, vovve eller volvo. Gaaaah, vilken mardröm.
Jag drabbades av den TOTALA MENINGSLÖSHETEN igår. Känslan över att hela livet endast går ut på att bli redo att dö. Varför ska jag plugga, varför jobba... Varför varför varföööör, i slutändan ska jag ändå bara dö. Och då kan man väl lika gärna göra det nu, eller??? Jag kastas mellan känslorna som en tsunami om och om igen... Slår hårt emot min stolthet, min friskhet. Min överlevnad... Men ännu tänker jag inte låta vågen dra mig ner i djupet. Lite till kan jag stå ut. Hela tiden lite till. Lite till. Hur länge???
Har nyss pratat länge med min lillasyster. Och jag blir så glad över att vi pratar, att vi kan skratta tillsammans. Skojja med varandra men även fråga saker som vi inte vill fråga någon annan. DET ÄR DET MAN HAR EN SYSTER TILL! Jo, det är 12 år mellan oss, men nu börjar det kännas som om vi kommer ikapp varandra lite mer, vilket e väldigt kul. Jag ÄLSKAR min syster, yster ♥♥♥
Jag hoppas av hela mitt hjärta att mamma ska ha trevligt och roligt på resan hon och 2 till ska iväg på nu över helgen. HOPPAS att hon kan slappna av, känna att jag finns här om det händer något. Jag sa det till syster oxå nu ikväll att om det e något är det MIG personalen eller hon ska ringa. Imorrn ska jag även upp till mammas lgh och mata "de blöta" djuren i våran familj, nämligen lilla Picasso och Arale eller Mr Poop som han oxå kallas. Han e så sööt !♥♥
Idag var det sista gången jag träffade Eugenia, som har varit en av mina boendestöjare sen januari 2009. Det känns lite vemodigt. Kommer sakna henne. Vi var iaf på Aquaria på Djurgården idag. Tittade på alla roliga fiskar, grodor och snokar. Hajar fanns det där oxå :) Sen tog vi spårvagnen en bit och hon bjöd mig på mat. Vi åt på en kina-restaurang där de hade buffé. Ooh gud va jag åt. Farligt det där. Jag lovar att jag kunde knappt gå till T-banan efteråt för min mage var PROPPFULL. Stenhård, kändes som om jag hade åttlingar därinne. Tur att jag fick sitta 40 minuter innan jag skulle resa mig igen.
Hm, jag värmen kan jag ju skriva lite om kanske. Har känts som om det ändå varit liiite svalare den senaste veckan. Men det e fortfarande VÄLDIGT VARMT! Men jag erkänner, jag längtar efter hösten. När man kan börja tända lite ljus på kvällarna, mysa i soffan med en varm kopp te och en bra bok. Jaa, det ser jag fram emot.
Nää nu ska jag ta och stänga av alla apparater här hemma och krypa ner med min iPod och mina NYA SKULLCANDY hörlurar som btw har suuper bra ljud. Läsa lite oxå. Först borsta tänderna såklart ;)
KRAM & GODNATT
/BECKA ♥♥♥
1 kommentar:
Härligt med Aquaria och buffén! Och du, det där med meningslöshet och att hinna med saker, är sånt som jag också känner igen och drabbas av ganska ofta.
Men hur det än är, så tror jag vi måste inse att det är själva resan som är målet. Strävan till saker, längtan, planering... det är sånt som får mig att leva upp i alla fall.
Och att man sätter upp lagom mål och inte gapar över för stora saker. Då känner man sig bara misslyckad om man inte får till det.
Tänk på allt du HAR gjort och allt du HAR åstadkommit hittills! Vi har varit iväg till Malta, och vi ska åka till Eskilstuna sen i september. Vi har badat och vi ska bada fler gånger innan sommarn är slut. Vi ska grilla med Nillis och det kan vi fortsätta med långt inpå hösten.
Nästa år kommer nya möjligheter. Vi kan börja redan nu och försöka lägga undan pengar så kan vi ta oss en tur till Oslo vi också, det är inte alls omöjligt.
Du är bara hälften så gammal som jag, och jag känner ändå att livet har väldigt mycket mer att erbjuda innan jag lägger näsan i vädret. I många år gick jag bara omkring och väntade på att saker skulle hända, men på senaste tiden har jag själv tagit tag i saker och sett till att det blivit av och på det har jag lärt mig att allting är möjligt, allting går.
Du kommer att klara det finfint hjärtat!
Mamma älskar dig! Och det gör lillsyrran också!
Skicka en kommentar