Vackert.

Jag lyckas blunda,

för en sekund

kan jag känna en mening med att fortsätta.

Kampen om ett normalt liv,

får mig att ta nästa kliv.

Med tunga andetag,

som svider

reser jag mig upp och

säger högt:

Än är det inte försent.

Allt har bara börjat...