onsdag 13 april 2011

Sjuk.

Feber, snoret rinner, benen värker.
Igår fick jag en ny soffgrupp - ääääntliiigen.

Tänkte bara skriva o berätta lite vad som händer med MIG och MITT liv just nu.

Jag är på slutet av terapi behandlingen, slutar i mitten av juli... Att det har gått så fort trodde jag ALDRIG! Men det känns nog bra, fan vad den har hjälpt mig asså :)

Jag ingår nu i nått projekt som FK och Socialpsykiatrin har, dvs jag ska få hjälp att få praktik eller jobb. Jag e så jävla ensvis att jag bara ska ha ett jobb även fast jag VET att det kanske kan vara klokt att börja försiktigt med en praktik, men inget e bestämt ännu. Nu träffar jag en arbetsterapeut några ggr i veckan för att hon ska få en "översikt" över vad jag klarar och inte klarar. Sen ska jag börja träffa en annan som ska hjälpa mig med att verkligen hitta det rätta stället. Hm ja, men det blir nog bra.

Jag har slutat i min kör jag har sjungit i, i ca 2-3 år. Jag kände att den inte passade mig längre, jag ville nått mer, kanske mer seriöst än vad den kändes. Jag har varit och provat på några andra körer men jag har valt att avvakta med att påbörja nått nytt sålänge jag inte vet vart jag ska "hamna" i livet... med jobb m.m.

Min läkare på MBT-teamet har även skickat en remiss till en öppenvårdsmottagning o i samband med det även skrivit en remiss på att jag ska få göra en Neuropsykiatrisk utredning. Jag (o även andra) misstänker starkt att jag har nån diagnos som tex Aspergers Syndrom, ADD eller nått, och jag vill verkligen veta för OM jag har det har jag rätt till MYCKET mer hjälp och stöd än vad jag har nu.

JUST DET! Var på min gamla gymnasieskola för nån vecka sen och träffade en studievägledare. Fick veta att jag endast har ca 400 poäng som fattas för att jag ska få ett slut betyg och därmed ha en FULL GYMNASIEUTBILDNING! Så, jag har skickat in en ansökan om att få läsa Matematik A igen. Sist jag gjorde det var i jan-april 2008, och det slutade i katastrof (LÄS: PIVA & LPT ). Men nu känner jag mig mycket hoppfull och jag tror jag kommer grejja detta.

Mina älskade bäbisar mår bra! Noel fyller 8 månader på lördag, min lille skrutt e ingen bebis längre... Nova mår nu bättre, hon får inhalationer varje morgon & kväll och har inte haft några anfall på ca 3 månader. Så jag märker att hon mår bättre, bortsett på att hon får spader på lillbrorsan som attakerar henne stup i kvarten, men hon e stark min lilla tjej.

Åhh jag har fått så fint här hemma. Har skaffat och fått många nya fina möbler. En del från mitt kära IKEA ♥ och en del från Second Hand butiken vi har här där jag bor. De verkligen ÄGER ! Så jävla mycket fräscht o snyggt jag hittat där. Dock ej kläder. Jag har mycket svårt att tänka mig köpa kläder i andra hand, men möbler m.m går bra ;)

Min mormor hankar sig fram, nu har jag inte pratat med henne på några veckor men sist jag o mamma var där mådde hon hyffast. Dock har det hänt att hon inte känt igen mig, haha, hon ställde sig framför mig en gång när jag o mamma var där, efter en lång stund o bara tittade på mig o så sa hon : "HEJ..."   "Ehh Hej mormor..."    "JASSÅ E DET DUUUU??!!!"  "Ehh jaa.." Vad ska man svara? Det var lite jobbigt men jag kan ändå skratta LITE åt det. Tyvärr kommer det ju inte bli bättre. Hon har ju faktiskt Alzheimers... Stackars min lilla mormor.

Ja, sen e det mycket annat som händer i familjen men som jag VÄLJER att inte skriva om nu.
Nu ska jag starx försöka sova.

Gillar ni min nya header btw?

HUGS `N KISSES ♥

2 kommentarer:

Fläskdansen sa...

Jag gillar din nya header - och jag gillar dig, nej jag ÄLSKAR dig! Älskar att du verkar så positiv när du skriver om allt som händer och har hänt. Det verkar som om du, trots allt tufft som pågår, känner kraften inom dig. Way to go! :-)

Kram!

Anonym sa...

Det känns positivt, det du skriver!

(Jag såg en engelsk dokumentär om en Alzh.sjuk mamma och hennes dotter.Dottern bestämde sig för att inte längre bli ledsen över att mammman var så "ort" iblad, utan bara hålle med hennes infall och föreställningar. Livet hade blivit lättare för dottern -hon kunde koppla av bättre- och för mamman, som inte behövde se sin dotter arg och frustrerad)

Jag är imponerad av dig, kom ihåg att även en lång resa börjar med ett steg!
Ingemaj