Ord som förklarar de känslor jag inte kan beskriva...

Jag är så trött. Både psykiskt och fysiskt. Allt tar ut sin rätt, dålig ekonomi, dålig hälsa, inga vänner som jag umgås med just nu, känslan av att vara lite levande död är väldigt stark. Och mitt i allt detta känner jag ändå att jag mår bra.

 Det får mig att bli rädd för då tänker jag på "skiit, va dåligt jag mådde förut". MEN jag överlevde det, så varför ska jag inte överleva denna "svacka". Om det ens e en svacka..

Idag har jag känt mig konstigt frånvarande. Tung i huvudet och mycket overklighetskänslor. Ont i huvudet har jag oxå haft. Kan vara vädret, men varför ska jag vara så j-la känslig för den? Orättvist?!
Längtar så tills på måndag, då ska jag och älskade lillasyster iväg på shopping tur till Liljeholmen :) Sen på kvällen ska vi gå på bio på Heron City. Och hon ska sova hos mig. Det ska bli så mysigt. Älskar dig syrran ♥

Blir väldigt förvirrad över att mitt ex fortsätter att mejla, smsa mig trots att det nu är 5 månader sen som jag gjorde slut. Det första jag tänker är "han måste vara korkad, VAD är det han inte fattar? jag har inte sagt eller skrivit ett enda ord till honom sen uppbrottet och ändå får jag meddelanden där han skriver precis som om allt e som vanligt mellan oss, typ "hej, jag saknar din röst. har du det bra, idag har jag bla bla blaaaa blaaaaaaa" tänker på dig, hör av dig sen.... Kram F******"!

Gaaahh vad ska jag göra? För att få honom att sluta. Jag vill skrika. LÅT MEJ VAAA! Du har ju för i h-lvete gamla brudar över hela sverige. Fatta att det e nått feeeeeel.....eftersom det inte har funkat med någon. Men jag är inte den typen som skulle kunna skriva det till honom, jag vill inte såra någon - hur mycket irritation eller äckel känslor jag känner.

Men jag har börjat fundera lite på allvar att börja dejta igen. Eller jag har tänkt på det länge men inte orkat. Men häromdagen fick jag ett litet trevligt "ragg" i centrum. Kanske jag för en gång ska göra tvärtom vad jag brukar, dvs smsa honom. Han verkade trevlig, snygg var han oxå :) Ja, jag saknar kärlek, kyssar och närhet. Även fast det skrämmer mig. Mm jag e konstig.

Är det nått som inte stämmer om man känner allt med tusen dubbel styrka. När man desperat letar efter ord, meningar som kan ge någon som helst förklaring på allt. På livet. På döden. På kärleken... Jepp jag tror det.. Borderline kallas det tydligen.
 

But FUCK that! Jag e less. På att ha ett "handikapp" som hindrar mig från att LEVA. Inte bara ÖVERLEVA. Överlevt har jag gjort i 7 år nu, kan jag inte få LEVA lite nu. Utan att behöva tänka på döden för minsta lilla jag ser. Inte behöva vara rädd för ett "återfall" eftersom det alltid får förödande konsekvenser både för mig men även min familj och min lilla Nova. Jag vill inte åka ambulans eller polisbil till psyket nån mer gång. Jag SPYR på ord som sår, stygn, bedövningsspruta(som jag ändå inte velat ha det senaste 1½ åren), Lpt, x-tra vak, blaaaa blaaa SHUT UP!!!!

Förlåt, jag skriver inte detta för att jag vill ge nån dåligt samvete. Jag skriver detta för att jag måste försöka få nån som helst koll på alla miljarder känslor som bubblar inom mig, men jag lyckas inte så bra känns det som. Blir bara bludder detta...

 Nu ska jag väl återgå till min super mysiga lördagskväll...sitter i kolmörkret och tittar slött på "Den galna professorn" men jag tar inte in något. Det e bara en massa otydliga ljud och rörelser. Jag e trött. Väldigt trött. Bara det skrämmer mig att hela min personlighet blir förändrad om jag inte sover ok... Andra verkar ju funka hyffsat även fast de bara fått 6-7 timmar sömn per natt. Men händer det mig, jag då kommer ångesten, tankarna, overklighetskänslor m.m på köpet. TACK! Ok, NEJ jag tycker inte synd om mig själv inte för fem öre. Men jag e som sagt trött och då blir det sånt här skrivet.

Ska nog satsa på att gå och sova snart.

Vill bara säga att JAG ÄLSKAR MIN MAMMA OCH MIN LILLASYSTER.
Utan de hade jag inte kommit såhär långt. Ni betyder allt för mig, och nu ska vi ta igen allt vi missat. Vi har resten av våra liv på oss ♥♥♥

/BECKA