Kan inte jag bara få vara som "alla andra"? Dvs de som inte har diagnosen Borderline. Fan, just nu spyr jag på den. Varför måste JAG sitta här med tankar som flyger runt i huvudet o jag kan inte göra nått innan JAG KOMMIT PÅ SVARET! Är frågan "Vad är meningen med livet?" en snäll fråga att ställa sig själv typ miljarder gånger varje dag. Jag menar hallåååå, inte ens de allra bästa inom vetenskapen har lyckats knäcka den frågan, men så blir jag ARG på mig själv när jag inser att -nää jag kan inte komma på svaret idag heller.
När allt man gör, från att gå o kissa - till att träffa vänner/familj - ja allt, känns så jävla fucking meningslöst. Jag menar, man ska ju ändå dö. VAD ÄR DÅ VITSEN MED DET HELA! Hm, ja den ekvationen snurrar som sagt ständigt i min redan så överkokta hjärna.
Jo visst. Jag VILL saker. Men jag e rädd att det kommer bli som med allt annat. Jaha, ja nu har jag en pojkvän, jaha nu är jag sambo, jaha nu fick jag visst barnet jag längtat efter hela livet - SEN DÅ??? Då kommer det jävla kugghjulet fortsätta sin endlösa rundgång, och hur kul e det. För mig? För mina nära?
Om ni bara kunde fatta hur mycket jag vill att detta SKA BLI MITT ÅR! Och jag lovar er (o mig själv) att jag ska göra allt jag kan. Men ändå brottas jag med tankarna, känslorna som säger "Hah, varför skulle du lyckas för..."
Jag har sorterar och rensat i byrålådor o garderober. Inte alla dock men många. Har hittat en del som jag ska lägga ut på Tradera o hoppas jag tjänar några kronor iaf. Men vet ni, att när jag kom till min "psyk-låda", ja dvs den där allt jag skapat, skrivit, ritat, gjort under alla inläggningar de senaste 3 åren har hamnat, fastnade jag såklart och började veckla ut varje teckning, varje ord jag en gång skrivit läste jag igen. Med sorg. Jag hade verkligen gett upp. Jag såg ingen annan utväg än döden.
På teckningarna såg man spåret, polisen o ambulansen, tjejen som ligger på spåret är jag.Orden tvärsöver teckningen "GAME OVER", lixom summerar hela alltihopa.
Var det verkligen JAG?
Men, vet ni, jag tog ALLT jag hade, förutom dagböckerna, och kastade. Ut med det gamla, in med det nya, det friska. Visst, det hade kanske varit "kul" att spara, eller? Vad hade jag tänkt? Att jag skulle ha en mysig hemma kväll med mina barn och partner om 7 år och att jag då skulle ta fram allt det här o visa, precis som om det varit ett vanligt fotoalbum. Nää, inte precis nån smart idé. Jo, jag e rädd för att glömma, för att en sån stor del av mitt liv ska försvinna. Men det gör den ju inte även fast jag kastar sånt.
Allt finns ju i mitt huvud, i mitt minne. Ja, allt som jag nu har kvar av det sen elchocksbehandlingarna...
Och om jag nu av någon som helst anledning skulle vilja ha bildligt bevis, så behöver jag bara titta på mina armar.
FUCK! Sorgligt...
Så vad ska jag göra resten av denna kväll. Jag e hungrig men mår samtidigt illa. Skräcken inför att imorgon åter igen ta mig till MBT-gruppen efter 3 veckors frånvaro känns inte kul. Men jag måste, jag vet. Och jag ska.
Jag tror det blir täcke, soffa och ännu mera te nu, och resten av kvällen. Förhoppningsvis har jag vänt dygnet rätt igen nu!
Mina tankar går till min älskade lilla mamma som nu ska till akuten. hon har haft 40 grader feber i en vecka snart. Jag älskar dig mamma, bli frisk ♥♥♥
2 kommentarer:
Svar; Absolut ska du få receptet! Jag tog det härifrån: http://www.lchfrecept.com/ShowRecepy.aspx?ID=118 men ändrade lite, tog bort nötter, 70% choklad, inte så mycket kokos, hällde lite vad som smakade gott :)
Bra gjort att du slängde det gamla!!!:)
Kämpa för att komma bort från borderline-identiteten, det kommer att ta tid men det är så värt det. Gick i dbt i 2 år och är nu friskförklarad från borderlinediagnosen:)
Så om jag kan, kan du.
Skicka en kommentar