Huvudvärk, stress och vår.

Det börjar kännas i mig att det e vår. Jag har har under de senaste 8 åren ALLTID blivit inlagd i feb/mars/april/maj. Och det har kommit på tal hos Dr P nu oxå. Men jag vill inte. Jag ska klara detta. Det e exakt 7 månader sedan jag blev utskriven sist. Det längsta  jag någonsin klarat mig utan LPT och sjukhus. Så lite stolt e jag :)

Annars rullar det väl på ganska som vanligt men jag märker att min ork = NOLL. Måste skaffa D-vitaminer om jag ska klara detta. Har haft enorm huvudvärk de senaste dagarna och jag inser att jag e så jävla spänd i kroppen HELA TIDEN. Axlarna är uppe ovanför huvudet och jag blir som en stel pinne varje gång jag ska ta mig nånstans, vaderna krampar o jag tror att benen inte kommer kunna bära mig längre. Men jag kämpar på. Idag åkte jag buss både TILL och HEM när jag skulle träffa arbetsterapeuten. Vi e klara med det vi skulle göra så nästa vecka ska jag träffa den andra, hon som ska hjälpa mig att FYSISK hitta en praktik/ jobb... Jag skulle fundera på VILKA ställen hon ska ringa eller vi ska besöka o fråga :) Kul kul!

De senaste 2 gångerna hos Dr P på MBT-teamet har det varit hög ångest och många tårar. Jag e ledsen för allt känns det som och så ska han sluta o flytta till Afrika av alla ställen. Iofs så hinner jag precis klart med min terapi med honom MEN jag ska få uppföljning och det kan ju inte bli med honom då som det var tänkt. FUCK, rent utsagt. 

Min självkänsla e förbi botten. Jag hatar och föraktar mig själv. Men det värsta e nog ändå att jag spelar teater o ljuger för mig själv. Till vilken nytta? Jag kan inte titta i spegeln, inte ens i badrummet där man bara ser sitt ansikte. Jag blir faktiskt illamående. HUR kan jag se ut som jag gör? Jag borde fan inte vistas ute bland folk. Det känns som ALLA tittar nedlåtande på mig när  jag passerar de.
Kanske e det min nojja bara :/

Btw, jag var på en dejt förra lördagen. MEN det var inget för mig. Han var snäll m.m men jag skulle inte må bra med att umgås med honom o hans vänner. Det e det sista jag behöver. Kul iaf att HAN kontaktade mig o inte tvärtom för en gångs skull :) Kanske e jag inte så hemsk i ful?? (I WISH)

 

Jag minns de gamla tiderna. Jag minns min historia. Jag minns den med sorg men också med glädje. Rädslan över att det återigen ska ta över mig och min själ. Men nej, det tänker jag inte låta den. För jag ska ha ett Svensson-liv. Ni vet, med VVV. Volvo, villa och vovve. Och familj o gärna Många kids. Jag har panik över att det en dag kommer vara försent att uppnå de drömmarna. Jag vill inte hamna i den situationen. Så därför börjar jag nu, med små små steg, att bygga upp en framtid. Min framtid. Så till alla er som inte trodde på mig, ni som sa att jag var ett hopplöst fall, ni som skrev att jag led av "En allvarlig psykisk störning" i era papper som fick mig att spendera månader, år, innanför låsta dörrar. Ni som gav mig, en ung flicka så mycket mediciner att jag utvecklade ett starkt beroende, ni som påstod att livet därute inte var nått för mig. Ni som lät flera hundra elchocker att passera genom min kropp så att långtidsminnet är förevigt borta. Ni som spände fast mig med läderband i en sjukhussäng och lät henne ligga så i flera timmar, flera gånger om dagen, gråtandes.
Jag vill att Ni ska se nu. Öppna ögonen. Det finns INGEN som är ett hopplöst fall. Alla har samma chans och samma rätt.

Jag är inte framme ännu men jag är på väg. Jag kan hantera mina känslor bättre än jag kunde för bara ett år sedan. Mina ärr bleknar för varje dag. Solen lyser och snart e det sommar. Jag måste lära mig att klara livets berg-och-dalbana. För livet e precis så. Med upp och nedgångar. Snäva svängar men ibland även en stark känsla av en kraft som får det att pirra i kroppen.

Nu ska jag starx gå till tvättstugan.
Ta hand om varandra

♥

Vårdcentralen.

Hej hopp!

Jag var iväg till Vc för ett par timmar sen. Min envisa förkylning vill inte ge med sig. Jag får feber så fort jag gör det minsta lilla.

Blev ingen MBT-grupp idag heller (så skjut mig då). För att vara ärlig så mår jag bajs, och det blir ännu värre när jag e på gruppen. Alla nya som kommit o det blir jämt sånna jobbiga situationer som att nån får psyk bryt, springer ut, gråter osv. Och JA, jag kan jag med, men just nu pallar jag inte.
På vc fick jag lämna blodprov o halsprov o så ska läkaren ringa mig idag OM jag har nån baktriell infektion = penicilin :( Men jag hoppas inte det.

Strax efter kl 17 idag ska jag möta mammi och så ska vi åka till SKHLM för att käka nått smarrigt, och jag ska jag få mina PÅSKPRESENTER!!! Jippi :)

Jag mår illa o känner mig spy färdig. Antagligen för att jag typ aldrig äter.

Vi var några stycken som gjorde slag i saken i lördags och invigde GRILLSÄSONGEN. Jättemysigt och trevligt trots att jag satt där o frös o snora.. men jag lyckades med konststycket att bli solbränd i fejjan ;). He he.

Nää nu ska jag slänga mig i soffan en tag o sträcka ut mig innan d e dags att fara iväg igen.

Take Care ♥

Funderar...

...på om jag ska börja blogga lite mer seriöst? Vi får se. Förkylningen blir inge bättre, bara värre. Nyser o snyter mig hela tiden. Har fått sånna där uuuunderbara sår vid näsan av för mycket snytningar med sträva servetter.. Aja...

Och det där med att jag har det så fint hemma stämmer, men inte just NU. När man har runt 38-39 graders feber pallar man lixom inte att hålla efter. Jag behöver verkligen städa. MEN MEN. Min snälla mamma var här idag igen o hjälpte mig med lite saker, bla att göra rent kattlådan, jag klarar det inte nu när jag mår så här - spy varning!

Sitter här i mörkret o borde gå o tända upp lite men jag orkar inte resa mig. Gaahh!! Men jag ska väl göra d nu, och ta några alvedon oxå. Hm eller kanske väntar jag med det tills jag går o lägger mig så att jag förhoppningsvis får sova lite...

En sak som JAG tycker e synd är att jag nu insett att jag måste ta mina sömnmeds. Kan inte somna utan de nu när jag e sjuk. IMORSE somnade jag strax innan kl 4... Suck.
Men en dag SKA jag kunna sova som normala människor. Har varit beroende av sömnisar i ca 8 år nu. SJUUUKT!

Ha en fin kväll o natt allihopa :)

Bjussar på en bild från när jag var ca 18 år. Skiiiit va smal jag va... (ÅNGEST!)

Sjuk.

Feber, snoret rinner, benen värker.
Igår fick jag en ny soffgrupp - ääääntliiigen.

Tänkte bara skriva o berätta lite vad som händer med MIG och MITT liv just nu.

Jag är på slutet av terapi behandlingen, slutar i mitten av juli... Att det har gått så fort trodde jag ALDRIG! Men det känns nog bra, fan vad den har hjälpt mig asså :)

Jag ingår nu i nått projekt som FK och Socialpsykiatrin har, dvs jag ska få hjälp att få praktik eller jobb. Jag e så jävla ensvis att jag bara ska ha ett jobb även fast jag VET att det kanske kan vara klokt att börja försiktigt med en praktik, men inget e bestämt ännu. Nu träffar jag en arbetsterapeut några ggr i veckan för att hon ska få en "översikt" över vad jag klarar och inte klarar. Sen ska jag börja träffa en annan som ska hjälpa mig med att verkligen hitta det rätta stället. Hm ja, men det blir nog bra.

Jag har slutat i min kör jag har sjungit i, i ca 2-3 år. Jag kände att den inte passade mig längre, jag ville nått mer, kanske mer seriöst än vad den kändes. Jag har varit och provat på några andra körer men jag har valt att avvakta med att påbörja nått nytt sålänge jag inte vet vart jag ska "hamna" i livet... med jobb m.m.

Min läkare på MBT-teamet har även skickat en remiss till en öppenvårdsmottagning o i samband med det även skrivit en remiss på att jag ska få göra en Neuropsykiatrisk utredning. Jag (o även andra) misstänker starkt att jag har nån diagnos som tex Aspergers Syndrom, ADD eller nått, och jag vill verkligen veta för OM jag har det har jag rätt till MYCKET mer hjälp och stöd än vad jag har nu.

JUST DET! Var på min gamla gymnasieskola för nån vecka sen och träffade en studievägledare. Fick veta att jag endast har ca 400 poäng som fattas för att jag ska få ett slut betyg och därmed ha en FULL GYMNASIEUTBILDNING! Så, jag har skickat in en ansökan om att få läsa Matematik A igen. Sist jag gjorde det var i jan-april 2008, och det slutade i katastrof (LÄS: PIVA & LPT ). Men nu känner jag mig mycket hoppfull och jag tror jag kommer grejja detta.

Mina älskade bäbisar mår bra! Noel fyller 8 månader på lördag, min lille skrutt e ingen bebis längre... Nova mår nu bättre, hon får inhalationer varje morgon & kväll och har inte haft några anfall på ca 3 månader. Så jag märker att hon mår bättre, bortsett på att hon får spader på lillbrorsan som attakerar henne stup i kvarten, men hon e stark min lilla tjej.

Åhh jag har fått så fint här hemma. Har skaffat och fått många nya fina möbler. En del från mitt kära IKEA ♥ och en del från Second Hand butiken vi har här där jag bor. De verkligen ÄGER ! Så jävla mycket fräscht o snyggt jag hittat där. Dock ej kläder. Jag har mycket svårt att tänka mig köpa kläder i andra hand, men möbler m.m går bra ;)

Min mormor hankar sig fram, nu har jag inte pratat med henne på några veckor men sist jag o mamma var där mådde hon hyffast. Dock har det hänt att hon inte känt igen mig, haha, hon ställde sig framför mig en gång när jag o mamma var där, efter en lång stund o bara tittade på mig o så sa hon : "HEJ..."   "Ehh Hej mormor..."    "JASSÅ E DET DUUUU??!!!"  "Ehh jaa.." Vad ska man svara? Det var lite jobbigt men jag kan ändå skratta LITE åt det. Tyvärr kommer det ju inte bli bättre. Hon har ju faktiskt Alzheimers... Stackars min lilla mormor.

Ja, sen e det mycket annat som händer i familjen men som jag VÄLJER att inte skriva om nu.
Nu ska jag starx försöka sova.

Gillar ni min nya header btw?

HUGS `N KISSES ♥